← All verbs
Verb conjugation

enrager

to have rabies; to enrage, anger, infuriate

Simple tenses

Present

jeenrage
tuenrages
il/elleenrage
nousenrageons
vousenragez
ils/ellesenragent

Imperfect

jeenrageais
tuenrageais
il/elleenrageait
nousenragions
vousenragiez
ils/ellesenrageaient

Past historic (passé simple)

jeenrageai
tuenrageas
il/elleenragea
nousenrageâmes
vousenrageâtes
ils/ellesenragèrent

Future

jeenragerai
tuenrageras
il/elleenragera
nousenragerons
vousenragerez
ils/ellesenrageront

Conditional

jeenragerais
tuenragerais
il/elleenragerait
nousenragerions
vousenrageriez
ils/ellesenrageraient

Subjunctive

jeenrage
tuenrages
il/elleenrage
nousenragions
vousenragiez
ils/ellesenragent

Subjunctive (imperfect)

jeenrageasse
tuenrageasses
il/elleenrageât
nousenrageassions
vousenrageassiez
ils/ellesenrageassent

Imperative

tuenrage
nousenrageons
vousenragez

Compound tenses

Passé composé

jeai enragé
tuas enragé
il/ellea enragé
nousavons enragé
vousavez enragé
ils/ellesont enragé

Plus-que-parfait

jeavais enragé
tuavais enragé
il/elleavait enragé
nousavions enragé
vousaviez enragé
ils/ellesavaient enragé

Passé antérieur

jeeus enragé
tueus enragé
il/elleeut enragé
nouseûmes enragé
vouseûtes enragé
ils/elleseurent enragé

Futur antérieur

jeaurai enragé
tuauras enragé
il/elleaura enragé
nousaurons enragé
vousaurez enragé
ils/ellesauront enragé

Conditionnel passé

jeaurais enragé
tuaurais enragé
il/elleaurait enragé
nousaurions enragé
vousauriez enragé
ils/ellesauraient enragé

Subjonctif passé

jeaie enragé
tuaies enragé
il/elleait enragé
nousayons enragé
vousayez enragé
ils/ellesaient enragé

Subjonctif plus-que-parfait

jeeusse enragé
tueusses enragé
il/elleeût enragé
nouseussions enragé
vouseussiez enragé
ils/elleseussent enragé

Impératif passé

tuaie enragé
nousayons enragé
vousayez enragé

Other

Present participle

enrageant

Past participle

enragé

Infinitive

enrager

Want to practice? Try a conjugation exercise.